följ min väg till framtiden

..vilket.

och jag bryr mig inte om vem som läser, om det är min bror, min släkting eller vem fan som hellst ute i världen.
jag har just insett vad jag saknar.
Idag var en bra dag. Jag skickade in inlämningsuppgiften som jag skulle. Gick ut med hundarna som jag skulle. Och jag följde med Emelie till stinsen, som jag skulle. Sen drog vi till corner, jag hade det jättebra, jag blev lite full, truthfully, im still a bit drunk. så ha överseende med stavningen o så.
men jag orkade itne
inte en enda sekund på vägen hem kände jag mig bra, kände jag mig trygg
men ändå så är det PRECIS där jag vill vara. Där jag har någon att bli riktigt jävla arg på, för att han inte förstår mig, för att han inte lyssnar på mig.
jag vill. jag vill vara där nu.
nu.
jag säger att jag vill vara där NUUUUUUUU.
jag blev så ledsen förra vintern. och jag visade det inte. Jag hade itne KRAFTEN att visa det.
men det dyker upp ibland, som nu, när jag är full. När jag verkligen inser, vad det är jag saknar.

hej hej
jag har fixat designen lite, inte så avancerat, kände för lite text-time sååååå.
Ida ghade jag "visning" på lägenheten. Tjejen som har blivit erbjuden lägenheten är i Kanada så hennes kille var här och fotade. I tre minuter. Och jag åkte hem för det. Tack. 200 kronor fattigare.
Jag håller på o tittar på bilar. Insåg att ja ghade lite mer pengar till mitt förfogande så jag aknske kan få en rådig bil ändå, men.. det återstår att ses.
Jag ska gå o lägga mig nuee, vi hörs när vi hörs.
pusse

förresten har jag börjat spela handboll igen. Rosers damer! grymt!

Hallå där! Som dom flesta av mina vänner vet så är jag frälst i flygplan. Jag hatar bilar (okej.. inte att köra dom) men älskar flygplan. Några tycker att det är lite udda, eftersom jag är tjej, andra tycker att jag är jobbig när jag leker BW om någon börjar prata plan, och vissa tycker att det är rätt coolt.

Nåväl.. För några veckor sen när jag var hemma och hälsade på så utbrast helt plötsligt pappa under morgonkaffet "Det där stora planet kommer till Arlanda!" "whaat? vadå? när då? hur då?" och så och så spolar jag fram i huvet till hur bra plats jag ska ha och ska ta sjukt snygga bilder, hehe. Upptäckte sen att jag gick i skolan både tisdag och torsdag den här veckan så det kändes lite dyrt att åka fram och tillbaka på onsdagen (idag) "bara" för det här. Men igår fick jag reda på att det inte blir någon lektion imorgon (torsdag) så jag tog det gyllene tillfället och var ju bara TVUNGEN att åka till Arlanda för att se spektaklet. Om än genom linsen för det mesta.

När jag kom till arlanda vid 09.30 i morse så tänkte jag att "nej men det borde inte vara så mycket folk, jag chillar inne i värmen ett tag innan jag tar mig ut till landningsbanan" sagt och gjort. Ungefär 10.15 kom jag fram. DAMN vad mycket folk. Jag har ingen siffra på människorna men det var lätt över 50 bilar söder om landningsbana 1, där det, på vissa dagar kan stå TRE bilar. Som MAX. woop. Jag fick då vänta på papichulo eftersom att min kamera var i Rosersberg. När jag hade fått kameran och kameraväskan var det 15 minuter kvar till landning, 11.15 och jag intog platsen. När jag skulle byta objektiv insåg jag att det var kvar hemma i Västerås. ohwell, så kan det gå när man inte använder hjärnan. pucko. Det gick väl hyffsat okej med nikkor 18-135 objektivet men jag hade behövt något bättre, längre, om jag ville komma närmre.

Nog skrivet nu, här kommer några av dagens bilder!


Första anblicken när han kom ut genom molnen. Sämst bild. (Jag säger att det är en han, han är så stor)


Lite publik


Final


...aaaaand touchdown!


The Giant.


För mig så kändes kärran lite.. kort.. för sin storlek, men väldigt fet. Typ som en falukorv jämfört med en grillkorv som ett vanligt flygplan.


taxing


sen fick jag roa mig med annat tills papi kom. SAS.


DELTA.


QATAR.


det var lerigt.


Sen åkte jag hem och ställde mig på en stege. På helt fel ställe, tyvärr.


så jag såg ungefär såhär mycket av starten.

Hoppas att ni blev nöjda med min bildbomb, ttyl!

omg, jag hoppas och jag hoppas. SOM F*N.. snälla, låt mig få det här!!!

jag trösthandlar också.
igår köpte jag en mixer, något jag länge velat ha men det har kostat för mycket så jag har väntat. nu köpte jag den. jag tänkte köpa en dvd också men jag höll mig. idag, nu, nyss, köpte jag en gitarr till mig och mamma.
en blå. den var billig, 450 kronor blev det totalt. Och när jag har lärt mig spela gitarr ska jag lära mig spela piano. Det är ett.. nej, två, av mina livsmål.

Oskar Linnros - Från och med du, en låt jag hörde när jag körde bil, själv, för första gången. Tusan, den är bra. Något för dig, Sofie, tror jag. du har säkert redan hört den.

Jag har tyckt synd om mig själv enda.. ända..? sen i måndags. Jag grät som ett litet barn på bussen och jag tänkte inte ens på dom andra människorna. Jag försökte komma på något att skriva, en dikt till begravningen, en dikt till familjen eller en dikt till graven, men jag orkade inte. Jag kom bara fram till tomhet. Jag är fortfarande tom. Jag kunde inte ens bli glad över att hämta ut mitt körkort igår, det kändes fel. Jag ska försöka skriva något i alla fall, inte nu bara. Nu vill jag inte skriva mer om det här då kommer jag börja gråta igen.
Jag försöker att inte tänka så mycket men jag märker på mig själv att jag är helt sänkt. Det ser ut som.. att jag inte har städat på en månad här. Det kanske stämmer, men jag brukar liksom ta undan efter mig, kankse inte samma dag men ändå samma vecka. Nu har jag bara slängt kläderna på golvet, låtit alla papper ramla ner på golvet - och låtit dom vara kvar där, ställt all disk på diskbänken. Jag säger inte att jag brukar vara kliniskt ren annars men nu är det extremt. Jag vaknade 8 i morse, ville inte gå upp så jag sov till elva, kollade på några avsnitt av sex and the city tills det ringde ett okänt nummer, först tänkte jag inte svara men sen kom jag på att jag ju skulle sälja en av mina böcker från engelskan idag, upp hoppade jag, med världens snyggaste frisyr (det syntes vilken sida jag legat på, ja), fixade mig lite snabbt och gick ut o sålde boken. 150 kronor rikare blev jag, catching! Sen gick jag in, tyckte synd om mig själv igen. Men jag bestämde mig nyss för att ta tag i saken, Lasse kommer inte tillbaka hur jag än beter mig. Så nu ska jag tvätta, diska och städa. Det ska bli fint här. Lika fint som när Lasse var här i våras. Efter det ska jag sätta sista punkterna på uppsatsen (never mind, jag gör det först!) och SEN kan jag tycka synd om mig själv igen.

ttyl.
Förresten, TACK till alla er som har visat att ni finns där. Det betyder så mycket för mig att ni bara säger det. love.

och i din port har ingenting förändrats förutom just på din. För brevid ditt namn står ett namn till.

hej
igår var jag lycklig, lite stressad kanske, men lycklig. jag umgicks med en kär vän, tittade på handlboll och mitt största bekymmer var inlämningsuppgiften som ska vara inne imorgon. När jag och Emelie kom ut ur hallen, och jag återfick mottagningen på mobilen så ringde pappa. Mamma och Pappa var på sjukhuset. Lasse hade lagts in på intensiven. Lasse är min morbror, världens bästa morbror är han också. Det säger jag inte bara utan han är den personen som, hur arg/ledsen/besviken man än är, så börjar man lé när man pratar med honom. När mamma och pappa senare på kvällen kom hem från sjukhuset så berättade dom att Lasse hade fått lunginflammation, den sjukdom som min mormor dog av. Min första tanke var att jag inte ska oroa mig, Lasse klarar sig alltid. Det har han gjort i ett års tid nu, kanske till och med mer, så varför skulle han inte göra det nu? Pappa berättade att det skulle vara kritiskt fram till idag - hur kan man sätta en sån slutpunkt för det första? hur vet man?
I morse åkte jag till jobbet, ovetandes om det som skulle komma. Pappa ringde mig halv fyra och berättade. Jag stängde in mig i ett mötesrum och grät och försökte samla mig. Gick ner med disken med rödsprängda ögon och försökte att undvika att titta någon i ögonen. Nu sitter jag på bussen till Västerås. Jag har en inlämningsuppgift som ska vara inne imorgon och en obiligatorisk lektion på torsdag. Jag orkar inte och jag vill inte men jag måste. Jag kommer vara ensam i tre dagar innan jag åker hem igen och jag vet inte hur det ska gå. Helt ärligt.
Jag har i alla fall upptäckt att solbrillor är ganska bra att ha, just nu.

så jag köpte två par. Från skopunkten så vi får väl se hur länge dom håller. men ändå.
ett par fejkconverse, röda. kärlek. höhö. och ett par snygga höstkängor!

hallå!
min spis dog igår. meheeeeeeeee :'(
Jag märkte på lunchen när jag var hemma att det tog 1000 år för den att värma upp, så insåg jag att timern hade lagt av (jag måste trycka på en lampknapp för o få på strömmen i en timme) jag värmde då istället min pyttipanna i micron och åt. När jag kom hem efter skolan åt jag Haloumi ost, stekt. Det gick bra, vet inte ens om jag tänkte på att timern dog men jag märkte att värmen gick ner iafl. Sen på kvällen blev jag sugen igen på något så jag skulle koka majs. sagt och gjort, jag startade timern och satte mig i soffan o väntade på att vattnet skulle koka upp. 5 minuter senare tittar jag på spisen och lampan lyser inte - den var inte på. Jag tröck på timern igen och den funkade fortfarande inte utan den dog direkt. jag fick stå där i 8 minuter och hålla in knappjäveln så jag kunde få min majs. proppskåpet går det inte att göra något åt, så jag felanmälde. hoppas att dom kommer idag. tur att jag ska äta kräftor till middag så jag slipper använda spisen/ugnen idag.

åh va roligt de va o läsa de där va?
nu ska jag dra ner på stan o kanske leta efter något snyggt men även handla lite som jag glömde igår.
pussee

topp från Diesel och jeans från Gina!

hallå, kände att jag behöver skriva av mig nu igen. så bra för er va?
såklart.

ahwell..
Jag i hela mitt liv velat vara ett steg framför där jag befinner mig vare sig det handat om (iofs 20 steg) framåt på vägen hem från skolan eller träningen när jag var yngre eller om det är att jag velat göra något nu nu nu och inte om en vecka, eller imorgon. Jag vill så mycket och jag känner alltid att jag borde ligga ett steg före alla andra, för att hinna. Jag förstår inte att jag nojar över tiden redan nu. Jag är 20 år. Jag HAR hela livet framför mig, det här måste jag påminna mig om nästan varje dag. Jag vill resa. Jag vill studera. Jag vill jobba. Jag vill tjäna pengar. Jag vill älska. Jag vill gifta mig. Jag vill skaffa barn. Det sista trodde jag aldrig att jag skulle vilja, jag har alltid tänkt mig att jag inte skulle våga skaffa barn bara för att det skulle göra så ont.. men nu finns det ingenting som kan stoppa mig (om det inte är något fysiskt såklart) jag VILL ha barn. Kanske inte nu. Fast ändå nu. Jag vill göra alllllt nu. Jag vågar inte vänta och se, vänta på att allt ska lösa sig, bli som jag vill. Jag vill ha gjort allt redan. Men ändå inte. Jag vill ju uppleva det. Jag vill leva mitt liv men jag önskar att jag vore 30 om en vecka och, om jag har tur, ha betat av i alla fall halva listan.
but HEY! this is the way I've always been. Don't know why. This is just who I am. Now.

wiiiiiiie!!!! klarade uppkörningen på första, helt UNDERBART!!!!!!!!!
nu är jag tillbaka i västerås och pluggar. suck.
jag vill köpa en bil.. men pappa tycker att jag ska vänta iafl tills jag har pluggat klart. men jag vill ju!
tur att jag har föräldrar som slår ut dumma ideer ut mitt huvud innan dom har hunnit slå fot på riktigt.. jaja.. jag får väl ta deras bil så länge!