följ min väg till framtiden

JAG BLIR GALEN. Jag är redan stressad över att allt ska vara rätt och så tills nästa torsdag då jag ska till ambassaden. I måndags ringde jag till skatteverket och beställde Personbevis- 120, alla relationer. Idag fick jag brev från skatteverket. MED FEL JÄVLA PERSONBEVIS. Jag blir så aaaarg. Nu är jag orolig att jag inte kommer att hinna att få det innan torsdag, och jag KAN INTE ta ledigt från jobbet en hel dag till. Jag ringde till skatteverket och skulle fråga dom om det var rätt papper och varför det inte var någon underskrift, jag ringde 16.01. Gissa när dom stängde?!




Jag har i alla fall fått pappret från polisen och det är rätt och jag ska bara betala 20 kronor till då jag hade ett gammalt papper och priset har tydligen höjts till 192 istället för 172. Men det är ju inga problem. Dessutom ska det här pappret "bara" in till förmedlingen. Det är bara det där pappret från skatteverket kvar som jag MÅSTE ha med mig till ambassaden också. Fan.


Inget citat/fin mening idag. Jag är för irriterad för det.
Angelica

ahmen tja.
det var ett tag sen jag skrev, igen. jag som skulle ta tag i det här nu!
eh.. Och jag kan ju säga att det inte kommer hända inom dom närmsta månaderna heller så.. titta in lite då och då, har du tur har jag väl skrivit något. kanske.
Jag har fått heltid på Pelikanen i väsby tills 15 mars, efter det ska jag och sofie ta en sista minuten resa nån stans där det är varmt och efter det.. kanske plugg igen. förutsatt att jag hinner lösa av mina tentor innan dess.
mycket har hänt sen sist, jag var ju lite arg då när jag skrev. Jag är fortfarande arg, kanske inte lika rykande men det här kommer alltid göra ont, och jag kommer aldrig vilja vara personens vän igen. så, så är det med det.
kärleken är sval igen, jag orkar inte bry mig om den. Känns som att, kommer det så kommer det, jag har ingen brådska. Jag lever livet nu så får vi se vart det tar mig liksom.

Det har blivit vår igen. Jag ÄLSKART! imorgon blir en riktig heldag med tjejerna inne i stan med start halv elva, vi åker in, käkar lunch och en dricker öl/cider, shoppar lite kläder (?) och sen ska vi hem till mig o grilla med några fler människor, mera dricka där och efter det ska vi till Märsta och det kära KC.
ser såå mycket fram emot det, tror det kommer bli en lång men urmysig dag.

Enya var här idag, hon är så tokig! Hon har lärt sig att stå själv utan stöd jättebra och är väldigt stadig tycker jag. Emelie tyckte också om att mysa lite tror jag.
Det är helt sjukt egentligen hur mycket man som umgänges krets går från noll till att alla vill ha en bulle i ugnen, fast egentligen vill man inte ha bullen färdigbakad någon gång inom den närmsta tiden utan man vill bara.. ha en. Eller jag vet inte hur jag ska förklara det, en kille som läser det här skulle säkert tycka att jag är dum i huvet. Men då får den personen tycka det.

Dagen innan valborg, nästa fredag, ska jag tatuera mig.


Jag läääängtaaaarrrr!!!!!!!
är lite nojig för smärtan men jag tror det kommer att gå bra. Emelies tatuering som hon gjorde för någon vecka sen som är ungefär lika stor tog typ 20 minuter att göra och sist jag tatuerade mig satt jag ju i 3,5 timme så. Beror ju självklart på hur känsligt det är på just det stället jag ska tatuera också.

ehm, jaha.. Nu tänker jag gå och lägga mig och samla krafter inför imorgon.
Vi hörs någon gång om nån vecka, eller nån dag. Vem vet?
puss!

 

röd om näsan men.. jag gillar det.

Hej på er! nu har jag inte skrivit på länge igen, har jobbat mycket och har inte haft något att skriva om.
men nu kommer ett funderingsinlägg sååå....

I lördags hade Sofia och Malin inflyttningsfest, det var skitkul hos dom (det är väl alltid roligast på förfesterna..?)
jag var inne på min.. tredje drink (inräknat då är en hel jävla liter med drink ur min mixer), Sofia hade precis blandat den till mig när det blir kaoZ, och ALLA ska dra med taxi till Märsta. Fem minuter innan sa de att det var 40 minuter kvar. Ahwell, jag blir alltid tipptopp när jag måste skärpa mig och ta med mig allt, så jag var först ut, åkte med andra taxin tror jag. Kommer fram till märsta, tar ut pengar bla bla bla... Ska gå in på KC, rycker i dörren *knack knack på axeln* och där var hon. Hon. HON. Tjejen jag hatat så länge.. rätt vad det var så fick jag höra det ena och det andra. och i mitt fyllerus så lyckades jag hålla mig från tårar genom att säga att vi tar det sen, men ändå så malde jag på.
Jag kom i alla fall ut på dansgolvet och tog en tequila och försökte ignorera mötet resten av kvällen.

Anledningen till att jag inte kan skriva mer än såhär om händelserna är att jag har en känsla av att personer i fråga om detta kan snoka runt lite, eftersom jag ignorerar överallt annars.
Men idag har jag varit ledig, och inte haft något att göra utom att städa, och när jag städar lyssnar jag på musik, och när jag lyssnar på musik så tänker jag.  ....Så jag måste väl typ skriva av mig.


Slutsatsen av detta möte och alla dagens tankar är att jag verkligen trodde att jag var annorlunda. Jag trodde inte att du kunde göra så mot mig. När du visste hur osäker jag var just i den här frågan.
Men ändå så förvånar det mig inte, du har alltid varit så att du måste fly lite från verkligheten, och jag var ju din verklighet just då. Du var alltså tvungen att fly från mig. Inte så jävla konstigt att du blev sur på mig!!
..och egentligen kan jag verkligen inte klaga. Men ändå så gör det så ont. Så jävla ont.

..Jag trodde verkligen att jag var annorlunda.



Men nu. Nu ser jag bara avsky i dig. Och det gör ont för du har varit min bästa vän länge.. och det gör ont för att jag har älskat dig så länge. Och det gör ont för att jag nu måste inse att det aldrig var som jag trodde.
Aldrig någonsin.

och om du läser så vet jag att du kommer förstå vem det handlar om. Fast jag bryr mig inte, du behöver aldrig höra av dig igen.

Hej!
Nu har jag einte skrivit på ett tag, men jag har i alla fall funderat på bloggen igen. grejen nu är att jag aldrig har på datorn längre. Allt går ju att göra med iphonen och det är inte ens jobbigt. eller.. man vänjer sig väl kanske vid den lilla skärmen. Jag fick en tanke att jag skulle sälja min mac men insåg sen att det vore som att sälja min själ om jag gick tillbaka till PC nu. oh well.
Rubriken.. Jag tror att jag ska tatuera in den.
Den är liksom kärleksfull men man kan även relatera den till vänner. Så. Ja. Den.
Har inte bestämt plats eller typsnitt. det ska vara precis såhär:

Ever thine. Ever mine. Ever ours.

Jag har tänkt mycket den senaste tiden, efter att vi kom hem från kryssningen, har blivit lite tokigt i huvet och i hjärtat, fast egentligen så är det inget problem. jag är bara jobbig mot mig själv liksom, när jag tynger ner mig. Fast å andra sidan så har jag varit så himla glad så himla länge nu, så sånt här behövs väl kankse också.
Det kommer så himla mycket tjat från olika håll på samma sak som jag tänker på så det försvinner liksom inte heller. Fast jag vet att ni menar väl. Eller att ni skojar.

ljusglimten just nu är vännerna och familjen. och musiken.
I helgen är jag ensam hemma eftersom mamma och pappa är i småland och hälsar på Eva, hundarna är hemma och igår var emelie, sofie och natta här. Idag kommer sofie och natta igen, det blir mys. Typ som igår, när vi.. helt utan måsten, lagade mat, åkte och köpte godis, gick ut med hundarna, drack té och däckade i soffan till snabba cash.
Det är så det ska vara!

Jag öppnade förresten på jobbet igår också. För första gången! :) Det gick hur bra som hellst. Besiktigade bilen gjrode jag också, utan problem, härligt!

nu ska jag låta er ägna er åt något annat så ska jag tända upp lite i huset innan mina vänner kommer.
puss.

Hallå på er!
Jag vet att jag nästan aldrig skriver längre men jag har inte haft orken att vara negativ (för.. det är ju typ det jag är när jag skriver här) Men jag har insett att det faktiskt ÄR några som ändå fortsätter att hoppas på att jag ska skriva så. This is for you.

Just nu sitter jag med skolarbete upp till öronen. Jag lyckades inte klara av hemtentan som jag skrev (samtidigt som jag jobbade 100%) och det fick jag reda på igår. Förhoppningsvis så är det bara någon liten komplettering som jag behöver göra så jag slipper skriva om hela. Men jag vet inte. Jag ska till Västerås imorgon för att gå på min sista lektion och då ska jag hämta ut tentan. Ja. Du läste rätt. Min sista lektion.

Jag vet inte hur mycket jag har skrivit i bloggen om att jag ska flytta och ta en paus, men jag orkar inte kolla heller.. Dom flesta som läser just nu vet redan hur det ligger till men jag kan väl skriva ner det i print när jag ändå håller på!
Jag funderade på i slutet av vårterminen om jag skulle flytta hem och börja jobba. Men insåg sen att jag inte ville vara en som hade "misslyckats". En jobbmöjlighet på Radisson uppstod i slutet av sommren men tyvärr hade jag redan bestämt mig för att plugga - i alla fall en termin till, då. Nu i efterhand så är jag väldigt glad att jag läste den här terminen, jag hade definitivt inte orkat att jobba heltid på hotellet. Det sitter i psyket. Att åka till jobbet - där - börjar bli som när jag jobbade på donken i slutet. Ångesten sitter i halsen. Som tur är så har jag dom senaste gångerna bara jobbat med grymma människor så det har varit kul. Men heltid. Nej.
eeh.. I början på oktober (tror jag?) började jag vicka på en förskola i Väsby där min käre vän Emelie jobbar. Jag trivs som fisken i vattnet. Aldrig hade jag väl trott det egentligen men jag har blivit helt förändrad i mitt synsätt på barn under bara det senaste året. Nu vill jag åka som Au Pair för barnens skull mer än min egen.
Ja men, som sagt.. jag har nu i höst alltså pluggat pedagogik. Jag fick reservplats 6 på beteendevetenskapliga programmet och inom det programmet läser man just pedagogik, psykologi och sociologi. så jag kan liksom göra ett eget program om jag vill. Och få ut mer av det än beteendevetarna, eftersom att de läser mycket mindre än man gör om man bara läser de individuella kurserna. aja. Det är inte plugga jag ska göra nu. Jag har också insett att jag faktiskt inte har misslyckats. Jag har istället insett att jag har lyckats. Den Anki som flyttade till Västerås är inte den Anki som flyttar hem igen. Jag vet nu att jag inte behöver stressa mig igenom livet. Jag kan leva innan jag stadgar mig. Jag kommer inte dö om 5 år (om man bortser från att det kan hända något) utan jag är i mitt liv's essä. Här. Nu.

Den 18 december tog jag, min pappa och mina bröder i alla fall bilen till västerås, packade flyttlasset och åkte hem. Jag vet hur känslan var när jag flyttade bort till Västerås.. men ingenting kan slå det här. Jag har insett vilka vänner jag vill ha kvar och vilka som bara bryr sig när det passar dem själva. Jag har lärt mig så mycket om mig själv på så kort tid och jag trivs som fisken i vattnet med livet. Jag ser bara framåt och vilka möjligheter som ligger framför mig idag.
DETTA är dock ett stort problem i skolan, det som återstår. Jag fick som sagt inte godkänt på den förra hemtentan och nu sitter jag här med ännu en. Jag har inte ens börjat och skulle börja.. nu. Men jag vill inte. Orkar inte. Vill lägga det här bakom mig. Men det är så himla enkelt att bara anstränga sig någon dag, köra HÅRT HÅRT HÅRT och sen släppa det. Lägga det bakom mig, helt genuint då.
Jag behöver en spark i röven och bara sätta mig ner. Jag behöver ett flow. Det krävs nog att jag ska läsa lite mer än 1 sida i alla kurslitteratur för att få det flow jag vill ha dock.

Nästa vecka börjar jag jobba på min mammas förskola i Märsta. Sigtuna kommun. Ser fram emot det jävlgt mycket även om det bara är ca 50%, det här är faktiskt någonting som jag vill jobba med nu. Jag vill inte jobba på en förskola hela mitt liv men jag skulle lätt kunna göra det halva livet.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer för tillfället. Det kommer komma fler inlägg här igen om en kortare tid än sist. och mer relevant än bara att jag har köpt en bil. Som jag förövrigt älskar.

Men nu.. ska jag dyka ner i papper och böcker och bokstäver och kritiskt tänkande.
"Utan tvivel är man inte riktigt klok" -Tage Danielsson

God kväll.. ehm, eftermiddag. Och ha det bra tills vi hörs igen! Puss!

för ett år sen fick du mig att le och nu händer det igen. Även fast jag verkligen bara vill vara arg.
Det här har varit en bra dag, jag köpte nya skor, SKIT SNYGGA SKOR.
och jag köpte mobilt internet, tele2 LARGE vilket betyder att jag får surfa gränsfritt, skitbra :)
Jag köpte ett nytt lila skal till ifånen också, lovely!

eh.. lod.
I helgen kommer Sofie, Erica och Linnea till mig. Vi ska ut i Vässis på fredag och sen åka till Norberg på lördag. Därav skoköpet, hehe :)
It's going to be fööön!! see ya!

..vilket.

och jag bryr mig inte om vem som läser, om det är min bror, min släkting eller vem fan som hellst ute i världen.
jag har just insett vad jag saknar.
Idag var en bra dag. Jag skickade in inlämningsuppgiften som jag skulle. Gick ut med hundarna som jag skulle. Och jag följde med Emelie till stinsen, som jag skulle. Sen drog vi till corner, jag hade det jättebra, jag blev lite full, truthfully, im still a bit drunk. så ha överseende med stavningen o så.
men jag orkade itne
inte en enda sekund på vägen hem kände jag mig bra, kände jag mig trygg
men ändå så är det PRECIS där jag vill vara. Där jag har någon att bli riktigt jävla arg på, för att han inte förstår mig, för att han inte lyssnar på mig.
jag vill. jag vill vara där nu.
nu.
jag säger att jag vill vara där NUUUUUUUU.
jag blev så ledsen förra vintern. och jag visade det inte. Jag hade itne KRAFTEN att visa det.
men det dyker upp ibland, som nu, när jag är full. När jag verkligen inser, vad det är jag saknar.

omg, jag hoppas och jag hoppas. SOM F*N.. snälla, låt mig få det här!!!

Oskar Linnros - Från och med du, en låt jag hörde när jag körde bil, själv, för första gången. Tusan, den är bra. Något för dig, Sofie, tror jag. du har säkert redan hört den.

Jag har tyckt synd om mig själv enda.. ända..? sen i måndags. Jag grät som ett litet barn på bussen och jag tänkte inte ens på dom andra människorna. Jag försökte komma på något att skriva, en dikt till begravningen, en dikt till familjen eller en dikt till graven, men jag orkade inte. Jag kom bara fram till tomhet. Jag är fortfarande tom. Jag kunde inte ens bli glad över att hämta ut mitt körkort igår, det kändes fel. Jag ska försöka skriva något i alla fall, inte nu bara. Nu vill jag inte skriva mer om det här då kommer jag börja gråta igen.
Jag försöker att inte tänka så mycket men jag märker på mig själv att jag är helt sänkt. Det ser ut som.. att jag inte har städat på en månad här. Det kanske stämmer, men jag brukar liksom ta undan efter mig, kankse inte samma dag men ändå samma vecka. Nu har jag bara slängt kläderna på golvet, låtit alla papper ramla ner på golvet - och låtit dom vara kvar där, ställt all disk på diskbänken. Jag säger inte att jag brukar vara kliniskt ren annars men nu är det extremt. Jag vaknade 8 i morse, ville inte gå upp så jag sov till elva, kollade på några avsnitt av sex and the city tills det ringde ett okänt nummer, först tänkte jag inte svara men sen kom jag på att jag ju skulle sälja en av mina böcker från engelskan idag, upp hoppade jag, med världens snyggaste frisyr (det syntes vilken sida jag legat på, ja), fixade mig lite snabbt och gick ut o sålde boken. 150 kronor rikare blev jag, catching! Sen gick jag in, tyckte synd om mig själv igen. Men jag bestämde mig nyss för att ta tag i saken, Lasse kommer inte tillbaka hur jag än beter mig. Så nu ska jag tvätta, diska och städa. Det ska bli fint här. Lika fint som när Lasse var här i våras. Efter det ska jag sätta sista punkterna på uppsatsen (never mind, jag gör det först!) och SEN kan jag tycka synd om mig själv igen.

ttyl.
Förresten, TACK till alla er som har visat att ni finns där. Det betyder så mycket för mig att ni bara säger det. love.

och i din port har ingenting förändrats förutom just på din. För brevid ditt namn står ett namn till.

hej
igår var jag lycklig, lite stressad kanske, men lycklig. jag umgicks med en kär vän, tittade på handlboll och mitt största bekymmer var inlämningsuppgiften som ska vara inne imorgon. När jag och Emelie kom ut ur hallen, och jag återfick mottagningen på mobilen så ringde pappa. Mamma och Pappa var på sjukhuset. Lasse hade lagts in på intensiven. Lasse är min morbror, världens bästa morbror är han också. Det säger jag inte bara utan han är den personen som, hur arg/ledsen/besviken man än är, så börjar man lé när man pratar med honom. När mamma och pappa senare på kvällen kom hem från sjukhuset så berättade dom att Lasse hade fått lunginflammation, den sjukdom som min mormor dog av. Min första tanke var att jag inte ska oroa mig, Lasse klarar sig alltid. Det har han gjort i ett års tid nu, kanske till och med mer, så varför skulle han inte göra det nu? Pappa berättade att det skulle vara kritiskt fram till idag - hur kan man sätta en sån slutpunkt för det första? hur vet man?
I morse åkte jag till jobbet, ovetandes om det som skulle komma. Pappa ringde mig halv fyra och berättade. Jag stängde in mig i ett mötesrum och grät och försökte samla mig. Gick ner med disken med rödsprängda ögon och försökte att undvika att titta någon i ögonen. Nu sitter jag på bussen till Västerås. Jag har en inlämningsuppgift som ska vara inne imorgon och en obiligatorisk lektion på torsdag. Jag orkar inte och jag vill inte men jag måste. Jag kommer vara ensam i tre dagar innan jag åker hem igen och jag vet inte hur det ska gå. Helt ärligt.
Jag har i alla fall upptäckt att solbrillor är ganska bra att ha, just nu.

hallå, kände att jag behöver skriva av mig nu igen. så bra för er va?
såklart.

ahwell..
Jag i hela mitt liv velat vara ett steg framför där jag befinner mig vare sig det handat om (iofs 20 steg) framåt på vägen hem från skolan eller träningen när jag var yngre eller om det är att jag velat göra något nu nu nu och inte om en vecka, eller imorgon. Jag vill så mycket och jag känner alltid att jag borde ligga ett steg före alla andra, för att hinna. Jag förstår inte att jag nojar över tiden redan nu. Jag är 20 år. Jag HAR hela livet framför mig, det här måste jag påminna mig om nästan varje dag. Jag vill resa. Jag vill studera. Jag vill jobba. Jag vill tjäna pengar. Jag vill älska. Jag vill gifta mig. Jag vill skaffa barn. Det sista trodde jag aldrig att jag skulle vilja, jag har alltid tänkt mig att jag inte skulle våga skaffa barn bara för att det skulle göra så ont.. men nu finns det ingenting som kan stoppa mig (om det inte är något fysiskt såklart) jag VILL ha barn. Kanske inte nu. Fast ändå nu. Jag vill göra alllllt nu. Jag vågar inte vänta och se, vänta på att allt ska lösa sig, bli som jag vill. Jag vill ha gjort allt redan. Men ändå inte. Jag vill ju uppleva det. Jag vill leva mitt liv men jag önskar att jag vore 30 om en vecka och, om jag har tur, ha betat av i alla fall halva listan.
but HEY! this is the way I've always been. Don't know why. This is just who I am. Now.

wiiiiiiie!!!! klarade uppkörningen på första, helt UNDERBART!!!!!!!!!
nu är jag tillbaka i västerås och pluggar. suck.
jag vill köpa en bil.. men pappa tycker att jag ska vänta iafl tills jag har pluggat klart. men jag vill ju!
tur att jag har föräldrar som slår ut dumma ideer ut mitt huvud innan dom har hunnit slå fot på riktigt.. jaja.. jag får väl ta deras bil så länge!

så sitter jag i den här konstiga sitsen.
jag känner mig utelämnad från allt. det är inte heller så, egentligen, att jag har orken, eller ens tiden för den delen, att prata med alla, träffa människor hela tiden. Jag sitter här med mina böcker. Idag upptäckte jag att systemet har avanmält mig från LiC tentan. Förstår INTE varför och jag hoppas innerligt att den inte avanmäler mig på linguistics tentan också. då är jag... körd.
egentligen är det bra att jag inte gör något. Jag har varken råd, eller som nämt tidigare, tid med annat än mig själv. Jag jobbar, pluggar, jobbar, pluggar.. på helgen pluggar jag extra mycket och när jag inte gör det så vill jag sitta i soffan och titta på en film (typ barbie, som idag.. haha) om jag gör något, lämnar böckerna hemma och slutar tänka så får jag dåligt samvete, börjar tänka på det som ser ut som en ganska... säker framtid för mig nu i höst. tyvärr. pank som en dammråtta kommer jag bli om jag inte får dom här jävla 2 poängen. jag har 6,5 poäng att få nu, eftersom jag blev avskriven ena tentan. den enklaste av dom också för den delen.
ja, men.. vad ska jag skriva? ja ork int. Och jag vill inte klaga, egentligen.. Men läser man min blogg får man väl fan vara van nu.
Jag tycker alltid att alla blir missnöjda med allt jag gör o säger och jag vill fortfarande att någon ska komma och ta mig i handen och visa vilken väg jag ska gå. Jag är rädd för framtiden och trivs inte i nutiden.


så. Ett riktigt blogginlägg för första gången den här "sommaren" typ. Var så goda, hoppas att ni njöt av min pessimism. Och förlåt. Jag ska bli bättre. Men jag blir ju såhär när jag är stressad och osäker på framtiden.

xoxo, gossip girl

ååh! dom visade Madicken på tv4+, snacka om nostalgi känslor. jag har inte tittat på madicken sen jag var liten så det var ett kärt återseende.
well. på tal om återseende så blir det tt så icke mindre kärt nu med pluggböckerna.
puss!

jag tror bestämt att jag har glömt bort att jag har en blogg att skriva i. nåväl.. jag ska inte uppdatera er så mycket just nu, jag MÅSTE plugga. jag suger. idag har jag i alla fall skrivit ut massor med papper, säkert 50 sidor... snark. Så nu ska jag läsa det, grammatik typ. Och den gulliga "Grammar for dummies" som Mia gjorde till oss, TACK. hehe..
det känns som att det är gott om tid kvar till tentorna fast det egentligen bara är 19 och 20 dagar kvar OH SHIT.. och då jobbar jag typ hälften av dessa dagar... blä.
idag ska jag till grönan med några fina vapendragare, sofie jobbar där så vi är fett me VIP nu


...eller?

i alla fall så ser jag ut såhär, värsta snyggingen!

okej, den varade inte så länge, men.. jag kommer liksom inte skriva varje dag nu, det var nogdet jag menade med bloggpaus. Blogg-semester kanske är ett bättre ord. I alla fall så har jag klippt mig, så att det inte.. sluttar (?) längre, det växer liksom jämt nu. Jag vill ju att det ska växa ut lite. Jag vill inte ha lika långt som förut men typ ..5 cm längre än jag har nu, det är ju bara 3 månader tills dess så de är ju aaaasbraaaaa.
Jag har brännt mig också, ser ut som en tomat, se här!

förlåt, men jag har varken tid eller ork eller vilja med bloggen just nu, det är ju så fint väder!
Återkommer när jag har lust, hoppas att ni inte brister ut i gråt nu bara <3

PS. Det blir bara några dagar, såååå.. titta hit nån gång ibland ändå ;)

hallå!
jag ställde klockan på 7 i morse och var fortfarande trött, snoozade tills 07.40 och gick upp o duschade. Nu sitter jag här. Igår somnade jag runt 20.00, sååå skööönt. ag ville somna redan vid halv sex men då hade jag vaknat mitt i natten och aldrig kunnat somna om. Det gjorde jag iofs nu, jag vaknade vid två och var helpigg. men icke. jag somnade om ganska snabbt igen.
Anyway. Idag är det halka, jag är inte nervös. Jag kommer nog bli det under dagen men jag har faktiskt en dubbel körlektion innan som jag måste koncentrera mig rejält på.
Jag har feber. I know it, kroppen blir sådär öm.. Inte n bra tidpunkt att bli sjuk, jävla pollen. Jag ska knarka  tabletter så blir det bra.
puss!