jag blir aldrig samma från och med du
Oskar Linnros - Från och med du, en låt jag hörde när jag körde bil, själv, för första gången. Tusan, den är bra. Något för dig, Sofie, tror jag. du har säkert redan hört den.
Jag har tyckt synd om mig själv enda.. ända..? sen i måndags. Jag grät som ett litet barn på bussen och jag tänkte inte ens på dom andra människorna. Jag försökte komma på något att skriva, en dikt till begravningen, en dikt till familjen eller en dikt till graven, men jag orkade inte. Jag kom bara fram till tomhet. Jag är fortfarande tom. Jag kunde inte ens bli glad över att hämta ut mitt körkort igår, det kändes fel. Jag ska försöka skriva något i alla fall, inte nu bara. Nu vill jag inte skriva mer om det här då kommer jag börja gråta igen.
Jag försöker att inte tänka så mycket men jag märker på mig själv att jag är helt sänkt. Det ser ut som.. att jag inte har städat på en månad här. Det kanske stämmer, men jag brukar liksom ta undan efter mig, kankse inte samma dag men ändå samma vecka. Nu har jag bara slängt kläderna på golvet, låtit alla papper ramla ner på golvet - och låtit dom vara kvar där, ställt all disk på diskbänken. Jag säger inte att jag brukar vara kliniskt ren annars men nu är det extremt. Jag vaknade 8 i morse, ville inte gå upp så jag sov till elva, kollade på några avsnitt av sex and the city tills det ringde ett okänt nummer, först tänkte jag inte svara men sen kom jag på att jag ju skulle sälja en av mina böcker från engelskan idag, upp hoppade jag, med världens snyggaste frisyr (det syntes vilken sida jag legat på, ja), fixade mig lite snabbt och gick ut o sålde boken. 150 kronor rikare blev jag, catching! Sen gick jag in, tyckte synd om mig själv igen. Men jag bestämde mig nyss för att ta tag i saken, Lasse kommer inte tillbaka hur jag än beter mig. Så nu ska jag tvätta, diska och städa. Det ska bli fint här. Lika fint som när Lasse var här i våras. Efter det ska jag sätta sista punkterna på uppsatsen (never mind, jag gör det först!) och SEN kan jag tycka synd om mig själv igen.
ttyl.
Förresten, TACK till alla er som har visat att ni finns där. Det betyder så mycket för mig att ni bara säger det. love.
och i din port har ingenting förändrats förutom just på din. För brevid ditt namn står ett namn till.
Jag har tyckt synd om mig själv enda.. ända..? sen i måndags. Jag grät som ett litet barn på bussen och jag tänkte inte ens på dom andra människorna. Jag försökte komma på något att skriva, en dikt till begravningen, en dikt till familjen eller en dikt till graven, men jag orkade inte. Jag kom bara fram till tomhet. Jag är fortfarande tom. Jag kunde inte ens bli glad över att hämta ut mitt körkort igår, det kändes fel. Jag ska försöka skriva något i alla fall, inte nu bara. Nu vill jag inte skriva mer om det här då kommer jag börja gråta igen.
Jag försöker att inte tänka så mycket men jag märker på mig själv att jag är helt sänkt. Det ser ut som.. att jag inte har städat på en månad här. Det kanske stämmer, men jag brukar liksom ta undan efter mig, kankse inte samma dag men ändå samma vecka. Nu har jag bara slängt kläderna på golvet, låtit alla papper ramla ner på golvet - och låtit dom vara kvar där, ställt all disk på diskbänken. Jag säger inte att jag brukar vara kliniskt ren annars men nu är det extremt. Jag vaknade 8 i morse, ville inte gå upp så jag sov till elva, kollade på några avsnitt av sex and the city tills det ringde ett okänt nummer, först tänkte jag inte svara men sen kom jag på att jag ju skulle sälja en av mina böcker från engelskan idag, upp hoppade jag, med världens snyggaste frisyr (det syntes vilken sida jag legat på, ja), fixade mig lite snabbt och gick ut o sålde boken. 150 kronor rikare blev jag, catching! Sen gick jag in, tyckte synd om mig själv igen. Men jag bestämde mig nyss för att ta tag i saken, Lasse kommer inte tillbaka hur jag än beter mig. Så nu ska jag tvätta, diska och städa. Det ska bli fint här. Lika fint som när Lasse var här i våras. Efter det ska jag sätta sista punkterna på uppsatsen (never mind, jag gör det först!) och SEN kan jag tycka synd om mig själv igen.
ttyl.
Förresten, TACK till alla er som har visat att ni finns där. Det betyder så mycket för mig att ni bara säger det. love.
och i din port har ingenting förändrats förutom just på din. För brevid ditt namn står ett namn till.
Kommentarer
Trackback
