följ min väg till framtiden

Denna jävla pollen är lömsk. När våren kom började jag äta mina tabletter, efter mycket tjat av mami och papi, som vanligt. Jag inser aldrig allvaren förrän det har drabbat mig. Om man nu kan kalla det för allvar?
Jaja, jag åt fram tills i mitten av maj ungefär när jag insåg att -även fast jag hade glömt att ta tabletterna så mådde jag inte dåligt.
Igår pratade jag med min körledare Angelica om att hon kände sig hängig och så pga gräspollen och jag konstaterade att jag fortfarande inte hade blivit drabbad av det och jag var så lycklig för det. Denna lyckan höll sig dock inte länge, när jag satte mig och pluggade teori så gick det bra, jag klarade av del B och började sedan med del C och gick in och satte mig i köket o läste i säkert en halvtimme eller så. När jag kom tillbaka till datorerna så satt det lite mer människor. Rätt vad det var så började jag snora.. och jag snorade.. och snorade.. och nös.. och snorade. Vad hände där liksom? Hade någon på sig något jag inte tålde? Men jag är ju inte allergisk mot något förutom Gluten!?
Efter ett tag gick det i alla fall över och jag kunde koncentrera mig igen. När jag sen kom hem till lägenheten och öppnade fönstret så började det igen. Jag insåg då att det faktiskt var gräset som spökade. HELVETE.
Idag har jag varit hängig hela dagen, kom precis hem från Nicole och nu känner jag mig febrig. Jag. Orkar. Inte. Därför ska jag nu göra en superkurering, dvs att jag ska gå och köpa något gott att äta, kura ner mig i sängen och stanna där tills imorgon.

Imorgon har jag förresten halka, bra timing.
puss! .....Great, nu fick jag lock för öronen också.