följ min väg till framtiden

vi är som ett gammalt gift par du och jag, fast då är vi ju skilda iofs. Vi befinner oss på olika platser i livet men ändå så är det dig jag tänker på när jag vill berätta något roligt, något hemskt eller spännande. Jag tror att du känner så med mig också. Jag vet.
Vi har lärt oss så mycket om varandra, utan och innan kan vi oss. Jag vet saker om dig som ingen annan vet och du vet saker om mig som ingen annan förstår. Jag vet hur du beter sig i olika situationer och jag vet varför. Jag brukar skälla på dig ibland, gnälla. Men jag sa ju, ett gammalt gift par. Skilda. Och jag älskar dig. Inte sådär som jag älskade dig förut, den platsen i mitt hjärta är tom just.  Jag brukar placera dig där ibland bara för att det känns så väldigt ensamt men det är inte där du hör hemma. Du hör hemma hos henne, det vet jag. Även fast jag tycker att du tar fel beslut angående just det, ibland. Jag märker ibland när jag är grinig för mycket, jag måste ju låta dig vara lycklig också, jag måste låta dig tro på din sanning. Det kanske blir bra ändå, det kanske inte blir som jag tror.
Jag vet inte egentligen varför jag skriver det här, jag lyssnar på Lars Winnerbäck - En Tätort På En Slätt och den fick mig att tänka på dig, eller på oss.. egentligen.

"..och om jag kommer dit igen, har du en plats där jag kan vila?
Ett rum där jag kan känna att jag e nånstans ifrån,
ett fönster vi kan sitta i och blicka ut mot ån."

Jag är glad att du skrev till mig. Mig.
Jag tänker inte säga till dig att jag har skrivit det här utan läser du det.. så läser du det. Jag vågar inte säga sånt här till dig, om du uppfattar det fel. Jag har sagt fel saker och gjort fel saker förut så det vore inte konstigt. Du är guld. Pojken med guldhåret, hehe.