följ min väg till framtiden

nej nu jävlar
vet ni vad problemet är?
jag är så jävla rädd för att något ska bli annorlunda..
för jag trivs ju egentligen med mina tankar, jag känner mig trygg då. Fast jag vet att dom är så jävla Cp ibland.. och att jag inte orkar med dom ibland.
men min hjärna fungerar ju så. så jag vet att allting står rätt till.
jag har nog gått för länge nu..
men..
jag är rädd för dig
för att det ska bli precis som det är nu
jag är rädd för att inte räcka till
igen..

och allt det dära.
jag vågar inte och jag hindrar mig själv från att låta någon annan rasera min mur, jag har testat och inte fan har det slutat bra?
även om jag har raserat hela muren .. haha höll på o skriva musen..
aja. även om jag har raserat hela muren eller om jag har lossat på någon av stenarna bara så har jag fortfarande blivit lika sårad lika ledsen och lika besviken
allt det hopp man någonsin bygger upp som bara säger poff och hejdå, så ser man det aldrig igen

jag är nog ganska förstörd, egentligen.. mycket tack vare mig själv. eller.. bara tack vare mig själv.
Ett felval.