sjukt seriöst
hej
Nu fick jag för mig att jag skulle skriva ett (sjukt) seriöst inlägg. Jag vet inte vad som flög i mig, jag lyssnar på låten jag la upp i bloggen tidigare idag och den fick mig att tänka. Läste ni texten? Ja, bra. Tänkte väl det.. Ni är ju så duktiga mina små bloggläsare. :)
Men för er som är glömska så kommer här en liten påminnelse;
"I hate to see you cry
Lying there in that position
There's things you need to hear
So turn off your tears and listen
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
No it won't all go the way it should
But I know the heart of life is good
You know, it's nothing new
Bad news never had good timing
But then the circle of your friends
Will defend the silver lining"
Så, well. Vad tänker jag då? Jag tänker såhär att.. nej jag tänker på hela mitt liv.
Från det att jag började på mellanstadiet så har allting varit konstigt, man märkte att allt förändrade sig, både kroppen och psyket, jag började tänka annorlunda, handla annorlunda och jag började lära mig av mina misstag.
Jag kan ju inte direkt påstå att jag förstod redan från början att jag hade gjort fel, nu syftar jag på hela Tony-historien.. För er som inte är bekanta med den så orkar jag inte dra den just nu. Kanske en annan gång eller så fråga bara.
ANYWAY. Jag blev kär, ungefär varannan vecka, sen var jag kär i 5 år i samma person, två och ett halvt år av dessa var kärleken besvarad, okej nej jag var kär i samma person i 4,5 år om man tar bort min "svacka", om man nu kan kalla den för det, i mitten av allt.
och sen då. alla dåliga saker kommer aldrig själva, det är som att om det händer en dålig sak så följer en annan och så är det ALLTID. Å andra sidan har jag alltid (nästan.. I alla fall när ni har vetat om det) haft vänner vid min sida, även om dom inte ens förstår vad allt handlar om. Jag är tacksam. För allt som har hänt i mitt liv, som har gjort mig till den jag är. Alla dessa vackra människor, underbara människor. Jag är också tacksam för alla svin som gjort mig till den jag är.. Jag är JAG. Jag kan se mig själv välja andra vägar (än dom jag har valt) i livet och då skulle jag ha hamnat på en helt annan plats. Jag kan till och med föreställa mig hur illa det hade blivit, ja. Illa. Väldigt.
Om jag får återkomma till alla "misstag", felsteg skulle jag vilja kalla dom.. eller att trampa snett kanske? aja.. man faller och man tar sig upp igen, det har alltid varit så, en berg och dal bana. Även om det varit mer dalar än berg för et mesta. När man når "rock bottom", som man så fint säger på engelska, och man verkligen inte tror att man kommer komma upp igen så är det då et händer. Alla bra saker. "pain throws your heart to the ground. Love turns the whole thing around. No, it won't all go the way it should, but I know the heart of life is good."
Jag vet inte ens vad jag ville få ut av det här.. Men det kändes bra att skriva av sig lite tror jag. Dom senaste veckorna har jag haft väldigt mycket att tänka på. Allt det där som tillkommer när man blir vuxen.. och sen tog det slut. Nåja, den som nådde ända till slutet vill jag tacka, du är guld värd.
"Ingen annan vet hur det är att vara jag."
Nu fick jag för mig att jag skulle skriva ett (sjukt) seriöst inlägg. Jag vet inte vad som flög i mig, jag lyssnar på låten jag la upp i bloggen tidigare idag och den fick mig att tänka. Läste ni texten? Ja, bra. Tänkte väl det.. Ni är ju så duktiga mina små bloggläsare. :)
Men för er som är glömska så kommer här en liten påminnelse;
"I hate to see you cry
Lying there in that position
There's things you need to hear
So turn off your tears and listen
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
No it won't all go the way it should
But I know the heart of life is good
You know, it's nothing new
Bad news never had good timing
But then the circle of your friends
Will defend the silver lining"
Så, well. Vad tänker jag då? Jag tänker såhär att.. nej jag tänker på hela mitt liv.
Från det att jag började på mellanstadiet så har allting varit konstigt, man märkte att allt förändrade sig, både kroppen och psyket, jag började tänka annorlunda, handla annorlunda och jag började lära mig av mina misstag.
Jag kan ju inte direkt påstå att jag förstod redan från början att jag hade gjort fel, nu syftar jag på hela Tony-historien.. För er som inte är bekanta med den så orkar jag inte dra den just nu. Kanske en annan gång eller så fråga bara.
ANYWAY. Jag blev kär, ungefär varannan vecka, sen var jag kär i 5 år i samma person, två och ett halvt år av dessa var kärleken besvarad, okej nej jag var kär i samma person i 4,5 år om man tar bort min "svacka", om man nu kan kalla den för det, i mitten av allt.
och sen då. alla dåliga saker kommer aldrig själva, det är som att om det händer en dålig sak så följer en annan och så är det ALLTID. Å andra sidan har jag alltid (nästan.. I alla fall när ni har vetat om det) haft vänner vid min sida, även om dom inte ens förstår vad allt handlar om. Jag är tacksam. För allt som har hänt i mitt liv, som har gjort mig till den jag är. Alla dessa vackra människor, underbara människor. Jag är också tacksam för alla svin som gjort mig till den jag är.. Jag är JAG. Jag kan se mig själv välja andra vägar (än dom jag har valt) i livet och då skulle jag ha hamnat på en helt annan plats. Jag kan till och med föreställa mig hur illa det hade blivit, ja. Illa. Väldigt.
Om jag får återkomma till alla "misstag", felsteg skulle jag vilja kalla dom.. eller att trampa snett kanske? aja.. man faller och man tar sig upp igen, det har alltid varit så, en berg och dal bana. Även om det varit mer dalar än berg för et mesta. När man når "rock bottom", som man så fint säger på engelska, och man verkligen inte tror att man kommer komma upp igen så är det då et händer. Alla bra saker. "pain throws your heart to the ground. Love turns the whole thing around. No, it won't all go the way it should, but I know the heart of life is good."
Jag vet inte ens vad jag ville få ut av det här.. Men det kändes bra att skriva av sig lite tror jag. Dom senaste veckorna har jag haft väldigt mycket att tänka på. Allt det där som tillkommer när man blir vuxen.. och sen tog det slut. Nåja, den som nådde ända till slutet vill jag tacka, du är guld värd.
"Ingen annan vet hur det är att vara jag."
Kommentarer
Postat av: nicole
snutt <3
Trackback
