Here we go again
hej på er.
Lördagskväll, jag sitter här själv i lägenheten och kollar på nått dumt tvprogram.
Jag är bra på att tänka, det vet jag.
dock har jag ett botemedel, ja, jag tror nog att alla andra känner likadant egentligen, sålänge man är sysselsatt så är allting okej, man bryr sig inte om något annat än just det som händer för stunden.
Det spelar ingen roll hur lycklig respektive olycklig jag är, sitter jag ensam på en kväll och har absolut ingenting att göra börjar jag tänka, överanalysera, som jag sa till Johan igår, A ska bli B men jag får det till Ö.
Det har egentligen ingenting med humör att göra utan jag bara utvecklar minsta lilla.
Ikväll var det en status på facebook som fick tankarna att börja rulla.
Imorgon kanske det är ett ansikte jag känner igen någonstans, en låt jag hör spelas eller en reklam på TV.
Idag vill jag bara hem, jag har haft många sånna dagar på sistone tror jag. fast det är väl inte så konstigt det heller egentligen.
Jag vill inte behöva bry mig om något, pengar, skola, mat, vad är det?
egentligen ville jag lägga till några ord där men det tänker jag inte göra..
nej, nu känner jag mig låst i vad jag kan och inte kan skriva, så jag slutar istället.
Om 5 minuter har jag slutat fundera, då skrattar jag åt mig själv istället.
Jag är 19 år gammal, bor i en stad med människor som aldrig har pratat med mig, upplevt mig, jag har ingenting att förlora, jag hade det inte förra veckan heller, även fast jag förlorade Honom, jag är 19 år gammal, jag är inte ens vuxen ännu. This is my time.
En sak jag har att tillägga (i helvete va konstigt ord om det stavas så!?) är att jag märker på folk vilka som är nyfikna och vilka som bryr sig.
jag är inte en sån som inte vill berätta bara för att man inte brukar prata annars, verkligen inte. Men jag vet om det är någon som snokar eller om det är någon som faktiskt undrar.
Lördagskväll, jag sitter här själv i lägenheten och kollar på nått dumt tvprogram.
Jag är bra på att tänka, det vet jag.
dock har jag ett botemedel, ja, jag tror nog att alla andra känner likadant egentligen, sålänge man är sysselsatt så är allting okej, man bryr sig inte om något annat än just det som händer för stunden.
Det spelar ingen roll hur lycklig respektive olycklig jag är, sitter jag ensam på en kväll och har absolut ingenting att göra börjar jag tänka, överanalysera, som jag sa till Johan igår, A ska bli B men jag får det till Ö.
Det har egentligen ingenting med humör att göra utan jag bara utvecklar minsta lilla.
Ikväll var det en status på facebook som fick tankarna att börja rulla.
Imorgon kanske det är ett ansikte jag känner igen någonstans, en låt jag hör spelas eller en reklam på TV.
Idag vill jag bara hem, jag har haft många sånna dagar på sistone tror jag. fast det är väl inte så konstigt det heller egentligen.
Jag vill inte behöva bry mig om något, pengar, skola, mat, vad är det?
egentligen ville jag lägga till några ord där men det tänker jag inte göra..
nej, nu känner jag mig låst i vad jag kan och inte kan skriva, så jag slutar istället.
Om 5 minuter har jag slutat fundera, då skrattar jag åt mig själv istället.
Jag är 19 år gammal, bor i en stad med människor som aldrig har pratat med mig, upplevt mig, jag har ingenting att förlora, jag hade det inte förra veckan heller, även fast jag förlorade Honom, jag är 19 år gammal, jag är inte ens vuxen ännu. This is my time.
En sak jag har att tillägga (i helvete va konstigt ord om det stavas så!?) är att jag märker på folk vilka som är nyfikna och vilka som bryr sig.
jag är inte en sån som inte vill berätta bara för att man inte brukar prata annars, verkligen inte. Men jag vet om det är någon som snokar eller om det är någon som faktiskt undrar.
Kommentarer
Trackback
