följ min väg till framtiden

"han håller nog på att släppa taget nu"

Historien upprepar sig själv.
Förra sommaren dog min farfar, och med det så dog min sista av förfäder, eller, ja..
ingen mormor, morfar, farmor eller farfar har jag.

Många av oss har mist någon gammal i sin närhet och man märkerpå dem när de tynar bort mer och mer,
igår var jag och hälsade på Janne.
Han lever inte länge till.

Det är jobbigt att se honom när han ligger där,
och han våndas inte, av smärtor, vad vi vet
men jag kan bara tänka mig
hur det måste vara att veta att man skall dö snart.
Igår när jag skulle gå in i det rummet som janne låg i så kändes det precis som förra sommaren
och jag var helt säker på att det var farfar som låg där och tynade bort.

Men det sjuka är att i måndags så var janne pigg, han var uppe o spelade kort på dagen och så.
och igår, (tisdag, onsdag, idag) så lever han nästan inte.

Och jag sa till mamma o pappa när vi skulle åka hem att
"det jobbigaste är att åka därifrån och tänka att det kanske var sista gången jag såg honom vid liv."

nu ska jag gå iväg..
mamma kom in precis.
"jag har pratat med titti, hon hart fått våra mobilnummer men, är det så att ni vill att vi ringer och talar om, eller vill ni veta när vi kommer hem?"

så för er som inte förstod precis nyss hur kort tid han har kvar, förstår du kanske nu?
mamma och pappa är borta  två dagar.

hejdå i alla fall.
puss.