följ min väg till framtiden

HEEEEJ
Hur är leget dååå?

Nej jag skulle faktiskt ta och vara seriös för en gångs skull. Utnyttja bloggen till det den är tänkt till, min framtid. "Följ min väg till framtiden".. ju.
aaaanyway. Jag kan ju börja me att säga att helgen var BRA. Trots vissa missöden, lähgntar till Kryssningen i deciembre med dom beztah. Jag ska bara betala Zdravvan först. (Ni förstår att jag skojar när jag skriver sådär va?)

Ja.. I alla fall.
Idag när jag låg i soffan och läste "Det ska ni veta!" som vi har till seminariet imorgon så vandrade tankarna lämpligtvis in på pengar. Mitt kort har ju krånglat nu igen, jag bytte det för ungefär ett år sen, eller nej, ett halvår, lite mer.. iafl, för att chipet inte funkade. Nu har chipet fuckat upp sig igen. JAG BLIR GAAALEEEN. Asså det kan ju inte hända nått (chipet blir smutsigt) när det ligger i plånboken!? Någon som har haft samma problem (av mina 0 läsare, hehehe) som jag som har löst det på ngt sätt? ....men aa.. Jag låg iafl o tänkte på pengar. Jag var alltså tvungen att ta ut pengar pga detta problem. Så jag tog ut 1 000 kronor. Nu i helgen har jag varit jätteförsiktig med pengarna, ibland för att jag inte vill att mina enda pengar (om chipet slutar funka helt) ska ta slut och ibland bara för att jag inte vill att pengarna skulle ta slut i plånboken. Jag insåg idag då att jag förstår mer hur mycket pengar jag har i plånboken när jag har dom löst. Varför började jag använda kort? Jo för att det är så jävla enkelt. Man tänker ju inte på det. 30 kronor här, 150 kronor där, 200 kronor dit och 90 kronor hit.. jag menar, det BLIR ju pengar tillslut, men man inser det inte. JAG inser det inte i alla fall. Nu ser jag ju liksom hela tiden i plånboken hur mycket pengar jag har kvar. Så.. det här har gjort att jag nästa månad ska ta ut min 3500 kronor jag har varje månad till mat osv. Ett lyxfällan experiment (:

OCH NU.. till det andra konstaterandet idag.
Jag satt nyss och tittade igenom lite bilder på vänner som är utomlands och gör världen osäker och insåg att jag VILL åka som Au Pair nu igen. Jag ville det när jag gick på högstadiet/gymnasiet men har alltid tänkt att jag inte kommer trivas, barnen kommer inte lyssna på mig och familjen kommer vara dum. Nu tänker jag istället: Vilken jäkla upplevelse!!! Man får en extra familj, man får prata med dom innan och tacka ja eller nej och förhoppningsvis komma till en alldeles underbaaaar familj, en andra familj liksom. Och nu när jag jobbar lite extra på förskolan (har jag ens sagt det? jag vickar på dagis ....FÖRSKOLA..... jag får skäll annars. om jag säger dagis.) så har jag ju insett att det är vissa barn som man fastnar för, som ...hm.. aja, man gillar dom helt enkelt. Så nu..
jag har ju bara jobbat 12 timmar hittils och man behöver 300 så det är lite kvar. MEN.. jag har möjligheten.
JAG SÄGER INTE att jag kommer åka. Jag vet själv hur jag är med sånt där, att säga en sak och sen inte göra det. Jag hatar det. Men ändå, att resa och jobba samtidigt, UNDER-BAAAART.

Någon med erfarenhet?
nu är det sovdags. PUSS!